Ja då var det ett nytt år då och det är kanske dax att ta tag i både denna blogg och hemsidan om jag ändå ska ha det kvar!
Tänkte börja med att försöka sammanfatta året 2012. Jag vet inte om jag vill påstå att det har varit ett bra år även om vi faktiskt har sluppit dödsfall av anhöriga... Det har vart så mycket sånt de senaste åren känns det som så man har nästan inte mage att klaga på ett år där vi sluppit det. Men om jag ska gå på magkänslan av hur året i det stora hela kändes så är det inte bra ändå. Även om det självklart haft sina ljusglimtar!
Manco började året illa med att få ont i ryggen under en agilitytävling i januari. Det gick över på ungefär en vecka, men det va jobbigt se honom ha svårt å lyfta bakbenen och han kunde inte skaka på sig. Helt plötsligt slog det oss att han faktiskt inte är någon unghund längre, å det är alltid en jobbig insikt! Lite längre fram på våren så fick han istället ont i nackpartiet, han kunde inte vrida huvudet åt vänster. Detta satt oxå i ungefär en vecka. Efter det sen har han tack å lov inte visat några mer krämpor. Jag tog det rätt lugnt med honom i början av tävlingssäsongen pga dessa skador. Men sen har han kört på som vanligt. Bästa loppet gjorde han nog i Hopp3 i Gagnef-Floda där han va bara nån tiondel från en SM-pinne! På hösten sen blev han istället "för pigg" (om man nu kan säga så) så då börja han gå ur slalomet istället... Är han för laddad så blir det nått i huvudet så han inte fixar slalomet. Riktigt synd på DM där han gjorde ett kanonlopp i första sen går ur slalom 2! ggr i andra... Sen på hösten har jag fortsatt träna honom och han har vart väldigt rolig att träna, inte alls likt Manco faktiskt :) Så jag hoppas att det ska sitta i och att vi slipper krämpor det kommande året! Men han blir ju trotts allt 9år i maj så jag kan inte kräva allt för mycket av honom!
Gina började året riktigt bra! Gick riktigt strålande på flera tävlingar, ynka småfel från toppen! Sen skadade hon sig.. Tog ett tag innan jag förstod riktigt va det va. Hon är ju inte den som visar nått i onödan... Men efter hon stelnat till efter ett hårt träningspass eller en tävling så kunde hon halta lite på ett framben. Vi tänkte att det skulle ge med sig, men det gjorde det inte och när vi va i dalarna och tävlade kände jag att hon inte fungerade alls så jag strök henne ur de sista klasserna och sen vart det veterinären! En rejäl stukning i bogen vart diagnosen.. Å så va den tävlingsäsongen slut.. Hoppades ett tag på att hon kanske kunde komma tebax å vara med på DM, men när hon inte var helt hundra på återbesöket så la jag bara ner allt å lät henne vila och la siktet på säsongen 2013 istället. Så trist! Andra året hon fått säsongen förstörd. Försöker bygga upp henne nu i vinter och hoppas det ska hjälpa henne!
Sid började året riktigt strålande med konstaterad ocd i vänster bog och därmed operation på Strömsholms djursjukhus. Efter det hade vi en konvalecens på ca 3mån med flitiga besök på rehab där han fick gå på water treadmill. Han skötte sig strålande faktiskt hela tiden, en härlig hund det där! Sen fick vi komma igång lite mer med träningen, så vi började åka till Karl-Erik igen och träna vallning. Jag anmälde mig även till en nybörjarkurs i vallning genom vallklubben här i skaraborg. Va orolig innan att han inte skulle sköta sig, men han va en klippa min goding <3 De första två tillfällerna ville de se om hundarna var riktigt tända och vi skulle träna balans runt en fålla. Sid förstod inte alls va vi syssla med och blev bara stressad av detta, jag va lite inne på att hoppa av kursen, men gjorde istället nått jag annars är dålig på, sa ifrån att jag inte ville göra så med honom. Och efter det började han fungera riktigt bra! Mitt i sommaren var vi upp till Sala och Torpvallarenskennel där vi gick kurs för Bobby Dalziel. Det var en väldigt bra och lärorik kurs! Vi tränade bara fösning och stundvis skötte Sid sig riktigt fint!
Vi fortsatte sen och träna vidare på kursen och hos Karl-Erik. Jag tränade även agility och lydnad med honom. I agilityn har jag bestämt mig att skynda långsamt å få honom riktigt hindersäker först. Han älskar att träna det och jag tror det kan bli riktigt bra om jag bara lär mig hantera honom :) Men i början av hösten va oturen framme igen.. Jag tyckte han små halta på promenader först ett tag, va svårt å se riktigt vart (trodde det va höger fram), men det va nått. Sen efter ett träningspass vart han riktigt halt på vänster fram (det opererade benet...) Då kunde jag hålla mig för skratt kan jag lova! Men jag kunde själv få fram att hältan inte kom från bogen, tack å lov, utan från handloven. Han var svullen och öm där. Så det blev veterinären igen.. De kände igenom honom och röntgade både höger och vänster fram. Det var iaf inget på röntgen! Det var typ 2 rejäla stukningar (på han oxå...) en i bogen höger fram och så handloven vänster fram. Koppelpromenader en månad till då... Efter det har jag vart väldigt försiktig med träningen på honom, känner själv att jag har blivit feg... Är rädd att han ska göra sig illa igen.. Har några ideer som jag kör på nu i vinter med å bygga upp honom för kommande år, hoppas att de ska fungera...
Jag har byggt upp en liten träningsbana ute på vår altan där hundarna får gå några varv å krypa under saker å kliva över och så några kavalettibommar, före det får de gå och värma upp på bandet inne i ca 12min. Jag hoppas det ska styrka upp deras ben. Vi har även skaffat riktiga dragselar åt alla tre, målet är att de ska få träna drag oxå för att bygga upp sig. Än så håller vi bara på att träna dom på att dra överhuvudtaget i selen, de är ju tränade att inte dra i koppel :)
Om jag lämna hundarna ett tag och går till det andra i livet.
Novali växer för var dag känns det som! Hon börjar bli så stor, det går så fort!! Hon är så med, det kommer kommentarer från henne som man bara förvånas över :) Hon har oxå kommit in i en "härlig" 3-års trotts... Inget humör alls då hon har tjejen... Men då är det skönt å prata med andra föräldrar med barn i samma ålder som tydligen beter sig likadant! Skönt det va inte vi som va värdelösa föräldrar :) Hon har varit med om en hel del under 2012 ändå (bortsett från alla rooooliga agilitytävlingar :P). En tur till Furuvik, en till Legoland och i höstas var vi ner till Spanien till min morfar. En berest liten jänta äre! Hennes blyghet har börjat släppa oxå, nu kan hon börja prata med främligar i kassakön på coop t.o.m! :)
Själv då, ja saker och människor ändras det är helt klart iaf! Man slutar aldrig förvånas. Att året skulle sluta såhär trodde jag då aldrig för ett år sen, men det är väl kanske bra oxå att man inte vet vad som händer i framtiden..
Jag har fått lära känna nya människor detta år oxå, härliga människor! Det är sånt som gör en riktigt glad när det för övrigt känns tungt. De kurser som vi haft under året har vart riktigt roliga, jag trodde aldrig jag skulle tycka det var så kul att hålla kurs som det faktiskt va! Det är verkligen nått jag tänker fortsätta med om de blir själv eller inte återstår väl å se...
På jobbfronten äre trögt! Jag åker in och ut på elux, men det hade verkligen vart roligt och hitta nått fast jobb så man får lite mer trygghet i ekonomin! Men det är svårt att övertyga arbetsgivarna att jag är bra på att jobba, det finns ju alltid nån som är bättre, har mer erfarenhet eller bättre utbildning...
Nä nu har visst klockan sprungit iväg bra mycket mer än vad som va tanken... Jag skulle ju lägga mig tidigt idag, så bra gick det med det.
Bild på finaste tjejen!
/Therese
